Mycket längesedan var det jag skrev här, men jag tänkte att jag kanske kunde ta upp det igen. På grund av vissa omständigheter och kommentarer så kunde jag inte publicera det jag ville. Så nu kommer jag i fortsättningen att enbart skriva om saker som betyder något för mig, självklart - men kanske inte vara fullt så personlig.
För oss alla går livet upp och ner. Själv höll jag på att förlora den jag älskar mest av allt för ett tag sedan, enbart för att jag var rädd och dum. Han höll sig kvar, han gav inte upp. För det älskar jag honom mer än jag tror jag någonsin älskat en annan människa. När han ser på mig är det som om jag inte kan dölja någonting, som om vi varit genom helvetet och tillbaka tillsammans. När man har gråtit så mycket, när man har sårat varandra och förlåtit - mycket närmre än så går det nog inte att komma en annan människa.
Allt jag vill just nu är att komma igång och få jobba igen. Tyvärr blev det ingen fortsättning på min praktik, det var varken mitt eller min fantastiska chefs fel (vi är fortfarande vänner, och han är ett stort stöd för mig). Det är så det kan gå ibland, jag lägger ingen skuld på någon. Jag försöker för fullt starta mitt eget företag och jobbar just nu för fullt med att hitta kunder. Det är ett tufft jobb men jag vet vad jag vill och jag tänker minsann inte ge upp i första taget.
Det var allt för mig, för denna gången. Vi ses på den vida vilda webben...
/ Em.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar