torsdag 18 september 2008

Hormoner hormoner


Jag är helt sjukt moody när jag har PMS. Det är inte ens roligt. Jag får helt sinnessjuka utbrott, skriker åt folk och svär och börjar stortjuta för minsta lilla. Idag var jag gråtfärdig när en tjej på jobbet förklarade att hon tyckte att all hårdrock var skit och att alla gamla glamrockband bestod av feta avdankade gamla gubbar. Jag var så ARG! Jag var tvungen att gå ut och gå en runda på lunchrasten för att få ur mig all ilska... I vanliga fall hade jag bara ryckt lite på axlarna och gått vidare med min dag.
Bara som en motpol till mitt tjuriga inlägg har jag lagt in en bild där jag är lite extra glad. Det är min man som tagit den, jag tyckte den blev ganska bra... :)
Det är ganska mycket roligt som händer just nu. Jag ska på bio ikväll och se Patrik 1,5... Den kanske är bra, även om jag rent generellt sett är något skeptisk till svensk film. I morgon bär det dessutom av på kick-off för Semcon Informatics-avdelningen. Vi ska till Brunnbygård hotell och spa-anläggning (http://www.brunnbygard.se/1.index.html). Vi stannar tills på lördag, då vi ska ut och gå i skogen samt (uuuusch...) fira oss nedför berg i små selar. Det ser jag INTE fram emot med min gigantiska höjdskräck kan jag säga! Men det blir nog bra i alla fall.
Små saker kan göra mig oerhört lycklig ibland. Som att Eliza vår "allt-i-allo" köpt in Arlas kardemummamjölk att ha i kaffet. Det känns som lite extra guldkant på tillvaron på något sätt.
Nu ska jag skriva vidare på mitt dokument, så jag blir klar i tid till bion. Ha det!
/ Em

måndag 15 september 2008

Ord ord ord


Det som är skrivet utav hat föder mer hat. Det som är skrivet i desperation gör dig än mer desperat. Men det som är skrivet utav kärlek skänker glädje och lycka, inte bara till den som läser det, men även till dig själv. Underskatta aldrig ordets makt, ty pennan kommer alltid att vara mäktigare än svärdet, vid detta står jag fast.

Att skriva för mig är som att andas för dig. Utan ord på papper finns inte jag. Orden, språket, uttrycket har vart min lycka och blodet i mina ådror så länge jag kan minnas. Form och färg, lukt och smak, allt kan beskrivas med ord. Jag vill få min läsare att känna som jag kände, att förnimma de dofter och smaker från fjärran länder som jag en gång kände. Jag vill ge allt detta till er. Jag vill ge er mina ord och mina tankar.

Hur många drömmer om att skriva frågar jag mig ofta. Hur många drömmer för att sedan ge upp sina drömmar? Jag drömmer, och jag vet att jag en dag kommer skriva någonting som betyder något. Om jag så bara kan beröra en enda person med mina ord, då var det värt allt.

Med detta lämnar jag er, kära vänner. Tills vi ses igen.

/ Em