Är det någon mer än jag som tycker att sommaren precis började komma igång, när den helt plötsligt bara... Kom av sig? Helt plötsligt var det bara höst, löven började falla från vartenda träd och jag började seriöst fundera på att börja använda min stora vinterjacka igen...
Men det var ju bara några veckor sen vi badade ute på Långö! Jag förstår ingenting. Nu är det kallt och regnigt, och det blir mörkare och mörkare för varje dag som går. Jag tycker inte om vintern, inte alls... Hösten kan vara okej, när det inte ösregnar. Men en kall och klar höstdag, en promenad i skogen med de guldgula löven frasande under skorna... Det har jag ingenting emot alls.
Det luktar gott med ute i skogen när det börjar bli höst. Nån sorts jordig doft, som får en att känna sig lugn och trygg på något sätt. Och när det precis har regnat med, då luktar det rent och mustigt jordaktigt på samma gång...
Nej, nu ska jag sätta igång och städa och inte bara skriva en massa skit. Jag ska bara nämna en sak, jag fick en länk av min bror idag som faktiskt gjorde så att jag fick tårar i ögonen.
http://www.youtube.com/watch?v=1k08yxu57NAKillen som man förväntar sig ska göra bort sig ordentligt, men när han sätter igång att sjunga... Ja, kolla själva, det måste ni! ;)
Ha det fint.
/ Em.
