Kyssande vind

Hittade en av mina favoritdikter när jag var yngre... Eftersom jag börjat skriva allt mer poesi ville jag ha med den här.

Han kom som en vind.
Vad bryr sig vinden om förbud ?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid,
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind sig vid, om han får ?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås ej alls i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst
det sista motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.

- Hjalmar Gullberg -

Hot in the city

Idag vaknade jag av det var så varmt i sovrummet att jag knappt kunde andas... Redan vid sju på morgonen hade solen värmt upp huset så att lägenheten kändes som en stor bastu. Jag har en tendens att bli irriterad över småsaker när det är för varmt, så jag gick omkring och svor över allt möjligt, som att mjölken till kaffet var slut och att klänningen jag planerat att ha på mig inte alls satt som jag tänkte... Så till slut slängde jag på mig ett linne och ett par gamla sunkiga jeans som jag haft i flera år och bara sket i vilket. Det kändes riktigt skönt!

Gick en lång promenad med vovven idag, hon ville hoppa ner i kanalen för att det var så varmt. Tur att jag hann hindra henne. :P
Tänkte försöka jobba lite med hemsidan och få fart på allting som jag skjutit upp alldeles för länge nu. Om min hjärna vill fungera i värmen... Lillebrorsan sa att han var alldeles svettig och snurrig där han satt på jobbet, inte lätt att få något vettigt gjort alls. Men men får göra sitt bästa.. Go go brain!!! :D

See ya

/ Em.

Believe in the kindness of strangers

Idag var jag på mammas skola i K-stad och hälsade på. Jag var lite sen, och när jag skulle köpa biljett var alla automaterna av någon gudomlig anledning avstängda. Allt jag fick var ett gigantiskt meddelande mitt på skärmen som sa "Ur Funktion". Jag såg in mot biljettkassorna. Kanske tio personer eller mer skulle det stå framför mig i kön om jag gick in dit, och jag insåg att jag då skulle missa mitt tåg, och jag var redan försenad. Mamma skulle inte bli glad, alls. Så jag bestämde mig för att göra en flygande start, bara chansa och hoppa på tåget. Allt jag ville var att komma iväg så snart som möjligt, och jag kände inte alls för att vänta en hel timme till nästa tåg.

När tågvärden (en söt liten tjej som gav höga utslag på min gaydar.... Sorry men det är sant, ibland funkar den :P ) kom och jag skulle köpa biljett sa hon "Du vet att det kostar hundra kronor extra att köpa biljetten på tåget va?" HUNDRA SPÄNN!!! Jag satte nästan orden i halsen. "Men automaterna fungerade inte och... Jag kunde inte köpa biljett..." Tjejen verkade inte vilja lyssna riktigt, hon hävdade att eftersom tåget var försenat så hade jag ändå hunnit in och köpa en biljett inne på stationen. Det sved i mig att behöva betala nästan 200 kronor för biljetten (en enkel!!) mellan Malmö och Kristianstad. Det är ju mer än jag betalar Malmö-Karlskrona, vilket är dubbelt så långt ungefär.

PMS:ig och sur satt jag på min plats, försökte koppla av men var alldeles för arg. Jag var redan på piss-humör innan, och detta var liksom droppen, så att säga. Usch. Tvåhundra spänn var just nu mer än min lilla skrala ekonomi kunde klara sig utan.

En stund gick. Plötsligt ser jag den söta lilla tågvärdinnan komma gående emot mig, med ett stort leende på läpparna. Vad är med henne tänkte jag, men så såg jag att hon gick fram emot min plats.
"Har du din biljett kvar?" sa hon. "Skulle jag kunna få titta på den?". Jag såg nog ut som ett stort levande frågetecken när jag gav henne biljetten. Hon gjorde några anteckningar på den och så gav hon mig den igen.
"Jag tyckte så synd om dig innan, du såg så ledsen ut. Så jag ringde några samtal... Här har du hundra kronor tillbaka!"

Den söta lilla tjejen gjorde min dag, verkligen. Hon kunde precis lika gärna skitit i det och Skånetrafiken hade tjänat en extra hacka på mig. Men hon gjorde mig glad och lycklig bara genom att visa lite medmänsklighet. Visst hade jag kunnat leva utan de hundra kronorna, självklart. Men det var handlingen som sådan, att hon brydde sig. Det betydde oerhört mycket för mig. Believe in the kindness of strangers. Den finns där när du minst anar det, men kanske allra mest behöver det.

Puss

/ Em

La vie est formidable

En vis person sa till mig en gång, att livet är alldeles för kort för att ha tråkigt och gå omkring i fula kläder. Det är så sant. Att varje dag är en gåva är mer än en sliten gammal klyscha, det är dagens sanning.
Jag har nu kommit igång ordentligt med mitt arbete, jag håller på att sälja artiklar till olika tidningar och tidskrifter. Jag ser ljust på framtiden, mycket ljust. En positiv livssyn, är inte det så viktigt? När livet ger dig citroner, och så vidare.

Just nu saker som gör mig glad och lycklig;
1. Solskenet. En naturlig pick-me-up, som dessutom är gratis!
2. Min älskade man. Quality time med honom är inte bara underbart, det ger en motion och får endorfinet att fullkomligt flöda i kroppen på mig!
3. Mitt jobb! Vart jag än går, var jag än är så finns hela tiden tanken i mitt huvud; "Undrar om jag skulle kunna skriva om detta? Skulle det kunna bli en grej?". Jag behöver inte ens leta, ibland bara kommer idéer till mig, när jag minst anar det.
4. Mina underbara vänner. Jag kommer åka upp till Göteborg bland annat nästa helg och hälsa på er - ni ska få stoooora kramar allihop! Ingen nämnd och ingen glömd ska det ju vara, men jag måste ändå avslöja att lillbrorsan och min ÄLSKADE Sara janam ligger på topp-prioritet!
5. Mode, skapande, kreativitet. Jag letar som vanligt i fyndlådorna på alla second hand-butiker i min närhet, lägger upp och syr om. Skapandet är det roliga. Man kan inte stå emot kreativiteten när den flyger på en. Det är bara att ge upp och vika sig för dess kraft, att skapa när skapandet vill ha en till sin. Det är därför man kommer på att demolera sin gamla trasiga hårtork klockan sju på morgonen för att se om den har delar som man kan göra smycken av. Bara som ett exempel.

Livet har så mycket att ge, så ta för er darlings! Ingen idé är för galen, ingen resa för lång. Go for it!

Puss

/ Emily

En ny start

Jag är trött. Trött på kläder som inte passar längre, trött på att vara trött hela tiden, trött på att se mig själv i spegeln och inte känna mig nöjd - alls. För ett par veckor sedan bara bestämde jag mig. Nu jävlar liksom. Nu får det faktiskt vara nog. Jag är ingen friskis-människa som lever på luft och sallad, och det kommer jag aldrig att bli, detta är ett välkänt och oomkullrunkeligt (ja, det är ett ord) faktum. Men jag tycker dock att det är skitkul att träna, så länge som det är rätt sorts träning. Jag har ju nu sedan i vintras ridit en gång i veckan, men det kändes inte riktigt som om det gjorde så oerhört stor skillnad för min kondition och välbefinnande, förutom att jag fick en smula träningsvärk i rumpa och lår, och blev på bra humör. Nej, jag behöver något mer. Glad som en liten lärka blev jag av att hitta en toppenbra boxningsklubb här i Malmö. De har flera pass om dagen och har även ett litet gym där man kan träna i stort sett när som helst. Så dit tänker jag gå minst två gånger i veckan. I kombination med detta gör jag yoga och pilates hemma för att få min kropp i ännu bättre skick vad gäller styrka och smidighet.

Maten... Då jag innan åt snabbmat flera gånger i veckan unnar jag mig nu lite flottigt käk kanske en gång i veckan, högst. Jag har ökat min konsumtion av frukt och grönt, dricker fruktsmoothie eller äter fruktsallad minst en gång om dagen, plus mycket gröna och färgstarka grönsaker, eftersom dessa är rika på vitaminer och antioxidanter. Jag tänker inte vara mer sjuk nu. Jag vill bli stark och frisk. Min kropp är mitt tempel ;)

Hoppas jag får de rosa boxhandskarna som jag önskade mig till min födelsedag. Då är min lycka total :P

Puss&Kram

/ Em

Att vara eller inte vara...

...Det är frågan. Jag kanske skulle förklara vad jag syftar på. När man som jag både nuddat och överskridit 30-strecket får man stå ut med en hel del påtryckningar. I övrigt är det i det stora hela skönt att bli äldre. Jag struntar mer och mer i komplex, och lever som jag vill. Självkänslan blir starkare med åren, man vet vad man vill och vågar ta för sig mycket mer. Det som är jobbigt är detta; TJATET.

Många i min omgivning anser nämligen att bara för att man är 30 ska man bli... Nu kommer det stora ordet; BEBISTOKIG. Vilket jag inte är. Vilket jag förmodligen aldrig kommer bli. Jag hatar inte barn, nej inte alls. Jag tycker bara mycket mer om hundvalpar... Nej, skämt åsido... Klart att jag kanske skulle kunna tänka mig att skaffa barn någon gång i framtiden, men just nu i mitt liv finns ingen plats för barn. Jag är alldeles för egoistisk helt enkelt.

Efter ett långt och jobbigt förhållande lever jag för första gången på många år mitt liv så som jag vill leva det. Jag är på väg att skaffa mig en karriär, jag gör det som jag vill, när jag vill. Och jag vill inte ändra på det, inte för någon. För min älskade sambo kanske, men han begär inte det. Vi gör vissa saker tillsammans, men många saker på egen hand. Och det är vad jag alltid drömt om i ett förhållande.

En sak ska man dock ha klart för sig; det är inte gosigt och "puttinuttigt" och gulligt att ha barn. Det är ett JÄVLA jobb, och man ska vara medveten om vad det är man ger sig in i om man bestämmer sig för att skaffa barn. Jag talar för mig själv när jag säger "jag är INTE redo att ta det ansvaret!", detta är något som jag är helt brutalt säker på. Just nu i alla fall.

Jag tillbringade ett antal år i mitt liv tillsammans med en man, vars enda mål i livet var; att bli förälder. Jag kommer ihåg att jag en gång frågade honom vad han hade för drömmar och förhoppningar om resten av sitt liv. Han såg på mig, och det enda han sa var; "Jag vill ha barn". Jag kunde inte förstå det. För mig är livet så rikt, med så mycket som jag skulle vilja uppleva... Att eventuellt någon gång få bli mamma hade säkert kunnat vara trevligt, om man är redo och känner att det känns rätt i ens liv. Men att ha det som det enda målet i livet, det är för mig nästintill totalt obegripligt.

De av mina vänner som tjatar mest är de som blev mammor redan när de var i tjugoårsåldern. Jag har till och med hört orden (möjligtvis uttalade halvt på skämt, men i alla fall...) "Jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på efter gymnasiet, så jag tänkte att jag kan lika gärna skaffa barn..."
Jag frågar er nu; är detta sunt? Är det en kommentar som innehåller mer insikt och eftertanke än min gör när jag säger "Jag är inte redo". Trots att jag är över 30. Trots att jag borde vara bebistokig och när den förste man jag träffar frågar hur jag vill ha mina ägg på morgonen ska jag utan att tveka svara; befruktade? Är det så konstigt att jag känner motvilja mot detta fenomen?

Det är inte direkt så att du kan lämna tillbaka ungen igen om du ångrar dig. Du har ett ansvar för ett annat liv, ett liv som det blir ditt jobb att forma och att uppfostra. Och den som säger att det är väl inte så svårt, den personen skulle jag vilja sätta en ordentligt idiot-stämpel i pannan på med en gång.

Om man som kvinna väljer att inte skaffa barn ses man av många som en sämre människa. Det är så, jag vet att det är sant. Mitt före detta befäl när jag arbetade hos polisen (en av de starkaste och mest beundransvärda kvinnor jag träffat) valde bort barn, och hon talade om för mig att det är något som hon ständigt får försvara och förklara för alla andra. Varför skulle man vara tvungen? För att normen säger det? Ska vi också leva som vi gjorde för 200 år sedan, då kvinnor inte ens hade rösträtt?

Svara mig på detta; är det bättre och vettigare att människor som inte är redo, skaffar barn som de sedan inte kan ta hand om, än att vissa kvinnor inte vill ha barn, utan känner att de har ett tillräckligt rikt liv i alla fall?
Tänk efter nu alla, vad tycker ni egentligen?

Jag har barn i mitt liv, fast inte mina egna... Sahar-janam, du har en bit av mitt hjärta i din lilla hand, nu och för alltid! :)

Tack för mig!

/ Em

Skriver så fingrarna glöder, så mycket jag hinner. Just nu ett antal olika diet-artiklar som kommer att bli publicerade i Lifestyle Hälsa&Skönhet de närmaste månaderna. Jag har fortfarande lite svårt att förstå att det verkligen hänt,
att jag är skribent för ett av de största magasinen i Sverige.

Något annat som är svårt att förstå är allting som hänt den senaste tiden. Min morfar som gick bort för några dagar sedan, så hastigt att det fortfarande känns totalt overkligt. Igår ringde min mor igen, med gråt i rösten, och det första
som flög in i mitt huvud var att något hänt med min far. När mor berättade att min katt Selma blivit sjuk, blev jag så klart ledsen men samtidigt lite lättad
att det inte handlade om pappa.
"Men hon var så sjuk" sa mamma, och började nästan gråta, "Vi var tvungna att låta avliva henne igår!".

Det var som min lillebror sa, vad är det med detta året? Inte direkt en fin start, med två dödsfall på lite mer än en vecka! Men som han också sa (min bror är mycket intelligent, det är en sak som är säker) var att kanske
har vi fått vår dos av tråkigheter, så resten av året kommer att bli hur underbart som helst. Ja, man kan ju alltid hoppas.

Just nu är det mörkt och trist i Malmö, våt dimma ligger som en tung filt över alla skåningar. Men alla som känner mig vet, att jag inte är den som låter mig nedslås i första taget. Jag kämpar på, och tar envist
vara på varje litet guldkorn som livet kastar åt mitt håll. Som en fika med min väninna Karin som jag inte träffat på månader. Som en mysig hemmakväll med min älskade sambo, ett gott skratt på jobbet med mina
kära kollegor, en bra film... Det finns mycket att glädjas åt, om man bara öppnar ögonen och ser sig omkring.

Jag hoppas att ni har det bra där ni är, mina kära. Jag kommer att sakna er så sanslöst mycket. Men livet går ju vidare, och jag ger all min kärlek till de som finns kvar här med mig.

Nu har min älskling gjort the till oss, och det börjar bli riktigt fint i vår lägenhet. Vi ska måla om i hallen och så småningom göra om i köket.
Sådana saker kan jag se fram emot, hur trivialt det än kan låta.

Ta hand om er.

/ Em