Kyssande vind

Hittade en av mina favoritdikter när jag var yngre... Eftersom jag börjat skriva allt mer poesi ville jag ha med den här.

Han kom som en vind.
Vad bryr sig vinden om förbud ?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid,
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind sig vid, om han får ?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås ej alls i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst
det sista motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.

- Hjalmar Gullberg -