tisdag 19 juli 2011



Det krävs inte direkt något geni för att lista ut det, och det kommer inte heller som någon stor överraskning. Så fort jag frångår min socker - och kolhydratfattiga diet så kommer de som små trevliga brev på posten. Jag talar om infektionerna och virusen som älskar att angripa min kropp när den blir minsta lilla nedsatt. I sommar, de senaste månaderna alltså, har jag struntat i allt det jag tänkte så mycket på innan och bara ätit en massa socker, fel sorts fett och fått i mig alldeles alldeles för mycket alkohol. Förutom att alkoholen sätter ned mitt immunförsvar och min kondition så har den även den lilla trevliga bieffekten att jag blir helt sjukt sugen på godis. Och så fort min kropp får i sig socker så jublar alla de små illvilliga bakterier som innan ganska obemärkt försvann ut med hjälp av mina inbyggda små soldater; mitt immunförsvar. Sockret gör att mikroskopiska bakterier och annat trivs som fisken i vattnet och förökar sig värre än kaninerna på Gotland.

Varför tänker jag mig inte för? Varför förstår jag inte hur dumt det är att äta fel, och egentligen; hur oerhört lätt det är att äta bra mat? Mycket grönsaker, frukt, gröna bönor, bladgrönsaker.. Livsmedel med mycket fibrer och lite kolhydrater. Om jag mår bra i kroppen så kan jag träna. Är jag sjuk och inte kan träna så påverkas även mitt humör. Ibland går det så långt att jag blir riktigt deprimerad, tappar orken totalt. Allt för att jag ätit godis, sötsaker, glass, kakor... Jag tycker egentligen inte speciellt mycket om godis och kakor. Ibland blir det bara så att jag ändå stoppar i mig det, utan att jag egentligen vet varför.

Jag läste en intressant artikel för ett tag sedan, om den psykiska aspekten på varför vissa människor äter för mycket, och fel sorts, mat. Om belöningssystemen i hjärnan, om hur söta livsmedel med en gång kickar igång en ström av den sorts hormoner som gör att vi känner oss glada och lugna. Det är en mycket intressant vetenskap, och jag rekommenderar alla att läsa mer om just detta. För att kunna leva sunt är det faktiskt en riktigt bra sak att läsa på om hur vår kropp fungerar, och varför vi reagerar som vi gör på olika typer av stimulans.

Jag tycker om öl, det gör jag verkligen. Jag tar mig gärna både en och två öl då och då. Saken är bara den, att om jag inte kombinerar sommarens fester med dagar av träning och bra mat så kommer jag förr eller senare att bli sjuk. Det var precis det som hände nu, och jag har ingen annan att skylla på än mig själv. Det vet jag. Det är ändå drygt, riktigt drygt att vara sjuk när kompisarna åker på festival. Jag får väl bättra mig helt enkelt.

Sommarvarma hälsningar
Em

torsdag 10 februari 2011

Meditation med mera




Denna vecka har så mycket hänt så jag kan knappt hänga med själv. Jag försökte meditera en stund igår, men det var så svårt... Jag försökte tänka mig modellen med bilen (populär inom KBT)- att jag sitter i en bil, och alla tankar som kommer är bara vägskyltar som glider förbi, som jag noterar men sedan inte tänker mer på när de väl åkt förbi. Ungefär så, det är svårt att förklara så kortfattat. Jag har som hjälpmedel när jag mediterar mina "stresskulor".



Kulorna härstammar från Kina. Från början var dessa kulor tillverkade av riktigt järn och de började tillverkas redan på 1300-talet. De påverkar meridianerna i kroppen. Våra tio fingrar är nämligen förbundna med de vitala organen, hjärta, lever, mjälte, lungor, njurar, gallblåsa, mage och tarmar. Genom att snurra kulorna runt i händerna skapar man lätt en bättre cirkulation för kroppens vitala energi. För mig är det ett hjälpmedel att fokusera på rörelsen och det svaga plingandet av bjällrorna som finns inuti kulorna. Du kanske har något bättre sätt att meditera på, men för mig passar detta utmärkt.

Jag har vart mycket förkyld och dålig nu igen, en sådan period då jag verkligen mått kass. På grund av stress tror doktorn, och det kanske är det. Mycket händer i mitt liv just nu, allt ändras hela tiden och det är inte lätt att hänga med. Men jag kämpar på, "tyck-synd-om-mig-tröjan" (Mia Törnbloms underbara uttryck) får högst vara på fem minuter som mest varje dag, sedan slänger jag den och gör något konstruktivt istället. When the going gets tough, Emmie gets tougher!

See you guys n´ gals!

XOXO

/ Em