Sakta men säkert

Jag har i min nya viktiver kommit på att bönor och linser är något av det bästa naturen uppfunnit. Det är billigt gott och mättande, samtidigt som det innehåller väldigt lite kalorier och en massa fibrer. Tillsammans med lite sallad, något kött typ tonfisk eller rökt kalkon och lite olivolja och kryddor har jag en perfekt lunch som jag klarar mig på hela dagen. Bra tips till alla som vill äta nyttigare.

Det är inte förrän man gått upp lite i vikt efter att tidigare ha vart ganska normalviktig som man upptäcker hur mycket det påverkar ens allmäntillstånd. Mina knän och min rygg tar verkligen stryk av dessa extra kilon. Dessutom blir jag arg, sur och rentav deprimerad av allt socker som jag tidigare stoppade i mig i tid och otid. Att äta en massa socker är precis så onödigt och skadligt som att halsa i sig en massa rök och nikotin... Inte lika irriterande för omgivningen kanske men ändå precis lika destruktivt för kroppen. Jag har bara denna kroppen och den ska räcka i resten av mitt liv. Jag får ingen andra chans om jag gör mig själv riktigt sjuk.

Ibland äter jag för att trösta mig själv. Som nappen när man var liten är det extra skönt att äta riktigt mycket godis om man haft en jobbig dag eller känner sig lite allmänt nere. Det värsta är ju bara att exakt ingenting alls blir bättre om man stoppar i sig en massa skit. Det påverkar kroppen på så många negativa sätt att du kommer må mycket sämre i längden.

Jag har gett mig in i mitt "projekt" (a k a knubbis no more) hals över huvud, hänger mig totalt åt att läsa kostråd och tänker på hur jag ska må bättre hela tiden. Jag vet att det inte finns några snabba lösningar, ingen "quick fix" hjälper. Det jag behöver är en långsiktig lösning, ett sätt att leva som kommer få mig att bli friskare, piggare och starkare för varje dag som går.

Och jag tror på mig själv. Visst kommer jag att hitta en mängd fallgropar på vägen, men jag vet att det kommer löna sig i längden. Stark, vacker och sund, det ska jag bli!

Puss
/ Emmie

Därför överäter vi - Skönhet & Hälsa - MSN Livsstil

Därför överäter vi - Skönhet & Hälsa - MSN Livsstil

Viktkurvan pekar nedåt, sakta men säkert. Det går så sakta bara, förmodligen för att jag inte kan låta bli alla de där små frestelserna som erbjuds varje dag. Folk som bjuder på kaka på jobbet, älsklingen som köper blåbärspaj för att vi ska mysa lite. Jag skyller inte ifrån mig på någon annan, det är inte alls så. Jag menar bara att jag måste lära mig att säga nej, eller i alla fall inte tacka ja varje gång.
Jag märker att min kropp börjar ta stryk av min viktuppgång. Knäna gör ont, jag känner mig tung och klumpig och kan inte röra mig så lätt som jag kunde innan. Och ryggen håller på att döda mig ibland så ont har jag. Kroppen tvingas bära en börda som den inte skulle behöva. Men jag kämpar på.

Fördelen är väl att jag ÄLSKAR att träna. Jag skulle kunna träna flera gånger om dagen om jag hade haft tid. Jag tränar i alla fall minst 2-3 gånger i veckan, oftast mer. I morgon söndag blir det yoga, och lite styrketräning. Jag måste träna mer kondition med, men jag gillar verkligen inte att jogga ute eller så. Det får bli afrikansk dans och spinning, det funkar tycker jag.

Så det var min rapport från nuläget. Nu ska jag äta en frukost bestående av fruktsallad, en smörgås och kaffe, kaffet kan jag nog inte vara utan...

Dagen soundtrack; Fear of the dark - Iron Maiden (har ingen aning om varför, men varje dag när jag vaknar har jag en låt på hjärnan som sedan sitter där under återstoden av dagen. Har jag tur är det en ganska bra låt. Har jag otur - som nu i veckan - så är det jingeln från McDonaldsreklamen...)

Puss och kram

/ Em.

Crossroads

Det finns stunder i livet då man känner att man står vid ett vägskäl. Då alla ens val kan visa sig ödesdigra för ens fortsatta framtid vad gäller karriär, familje- och/eller kärleksliv. På något sätt känner jag att jag snart kommer fram till just ett sådant. Av olika skäl kommer jag inte att gå in på det mer just nu, men det är som om de val jag gör den närmsta framtiden kommer att ha stora konsekvenser.

För vem av oss har inte lekt "tänk-om-leken" i vårt eget huvud. Tänk om jag hade flyttat utomlands när jag var yngre, tänk om jag inte gjort slut med min ungdomskärlek, tänk om mina föräldrar aldrig träffats... Det finns mycket att tänka på, och ibland får jag verkligen den där oerhörda känslan av att nu, nu kommer de val jag gör verkligen att påverka min framtid. Jag kan inte annat än hoppas att de kommer att bli bra val. Som den existensialist jag dock till stor del är, så tar jag fullt ansvar för allt som händer. Och innerst inne tror jag verkligen att allt blir bra till slut...

Jag säger som en underbar sångerska en gång sjöng; "Non, je ne regrette rien..."

/ Em.