När jag ser tillbaka på de senaste åren av mitt liv så gör jag det med oerhörd stolhet. Visst har jag gjort en hel del - detta måste jag faktiskt erkänna - rent ut sagt idiotiska saker, jag har haft huvudet under armen fler gånger än jag vill tänka på... Men jag har överlevt. Jag har blivit sparkad och spottad på men jag har rest mig varje gång, med huvudet högt. Allt som hänt, allt som varit har bara givit mig mer självinsikt och en distans till mig själv som jag idag är mer än tacksam för. Jag kan inte riktigt förstå de människor som går runt och ser ner på andra, ofta utan anledning. ALLA människor är värdefulla, var och en på sitt sätt. Det finns ingen som är mindre värd än någon annan.
Om någon beter sig dumt mot mig, om någon säger att de hatar mig så säger jag till dem; det är värst för dig själv. Det är din energi som går åt till att hata, inte min. Det är du som får ont i magen och huvudet av att tänka så mycket på allt du tycker illa om. Jag går därifrån, och nästa dag ler jag igen. Det är inte lätt att komma fram till den punkt där jag befinner mig idag. Det har, bokstavligt talat, krävts både blod, svett och tårar för att jag ska kunna säga till mig själv; "Det är bra, allt är okej. Du är en fin, bra människa, du är speciell och ingen kan någonsin ta det ifrån dig!"
Så många gånger har jag gråtit, otröstlig har jag sträckt mig mot närmsta lediga famn, tagit emot den lilla värme de kunde ge för att nästa dag vara lika ensam igen. Men inte nu längre. Jag vill inte ha medömkan, jag vill ha kärlek, värme och respekt. Det jag gjorde var att jag utnyttjade andra för att jag så länge själv blivit utnyttjad. Jag sårade andra för att jag själv blivit sårad. Jag är ledsen för det jag gjorde, men jag inser att jag måste släppa det.
Det finns inget ont, inget elakt i mig. Det finns otrygghet, det finns rädsla, och det var den rädslan som gjorde att jag inte kunde närma mig en annan människa på många långa år. Nu börjar jag finnas i mig själv igen.
Jag går med huvudet högt, med stolthet och ett leende på mina läppar. Jag kan tacka många runt omkring för hur bra jag mår idag, men främst av allt tackar jag mig själv. Jag har gått igenom ett helvete och klarat mig ur det. Jag är stark, jag är vacker, jag är underbar.
/ Emily - the one and only
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar