Vad jag än gör, vart jag än är så förr eller senare finns det ord och meningar i mitt huvud som jag måste skriva ner med en gång innan de försvinner igen, för det kan ju vara riktigt bra. Idag såg jag en man på stan som gick som om han dansade, som om han hade en egen sång i sitt huvud som bara han hörde, och han dansade gatan fram. Hans steg var lätta, hans huvud högt, hans leende glittrade mitt i den grå mulna tråkiga staden. Jag kunde bara le, och jag tänkte att jag måste skriva något om någon som han.
Härom dagen var jag på sjukhuset för att vara med i en undersökning om hudallergier. Den bestod i att jag fick svara på en massa massa frågor och sedan fick jag två biobiljetter och fick åka hem igen. Jag avskyr verkligen sjukhus, det är något med stämningen och dofterna som får mig att rysa ända in i märgen. När jag kom till sjukhusbyggnaden kände jag mig alldeles kallsvettig redan innan jag skulle gå in. I dörren möter jag en man med gråblek hy som släpar med sig en droppställning ut. Han ställer sig utanför dörren, och med darrande magra händer tänder han en cigg. Skylten på dörren säger "Våning 0 - strål- och cellgiftsbehandling". I smyg ser jag på mannen en sista gång innan jag stiger in i hissen. Jag undrar för mig själv hur sjuk han är, och kan inte låta bli att tänka på min egen mormor som nästan inte kunde sluta röka ens när metastaserna spridit sig från lungorna till benmärgen. Varför gör vi så mot oss själva? Ger man bara upp till slut, orkar man inte kämpa mer?
Jag är på sjukhuset, helt frisk och inte ens ont i en tå. Lite känner jag mig som en inkräktare, en sorts spion från den friska världen. De bleka sjuka människor som sitter i väntrummen ser på mig där jag kommer in som ett yrväder med rufsigt hår och knallrött läppstift. De kanske undrar vad jag gör där, jag som inte ser sjuk ut alls. Eller så bryr de sig förmodligen inte alls. De har nog med sitt eget. Jag tackar högre makter för att jag får vara frisk.
När jag lämnar sjukhuset skingras plötsligt molnen och en strålande sol värmer min panna. Jag är lycklig och frisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar