The Confession of an Em

Jag måste erkänna här och nu, att hos mig finnes en del en smula sjuka böjelser. Som till exempel (trumvirvel här…) Jag älskar städdagar! Nej, förstå mig rätt nu, jag älskar inte att städa, riktigt så komplett manisk är jag inte alls. Jag älskar dock känslan när allting är rent och doftar gott. Det är därför jag försöker göra detta minst en gång i veckan, för den där känslan ska återfinna sig allt oftare i mitt lilla krypin. Att sedan dessutom byta sängkläder, krypa ner i en bädd som doftar nytvätt och lakanen är lite sådär kalla som nya lakan är… Åh det är underbart.

Dessutom tycker jag mycket mycket om att storhandla, även om det blir fler små- än storinköp när man bor mitt inne i staden utan bil. Men den där känslan av att fylla sin frys, kyl och skafferi med nyttig god mat, köpa sådant som man tycker om, och utmaningen att kunna få så mycket som möjligt till minsta möjliga pris. Nej, jag är inte så fanatisk så att jag klipper ut rabattkuponger ur reklamblad och sådant, jag försöker mer leta efter erbjudanden när de finns. Det är kanske någon gammal kvarleva från urtiden, att man med åren blir mer för att rusta sig och kunna ha så mycket mat hemma att man skulle kunna klara minst en vecka av vilken naturkatastrof som helst utan att svälta ihjäl. Det är väl bara något som känns bra i den lilla flaga av cro magnon-människa som fortfarande finns kvar i oss i denna IT- och plastålder.

Så ”this is my confession”, kanske inte så oerhört häpnadsväckande… Jag har många sidor, I will be all the colours of the rainbow. Jag tycker om mitt hem, mina vänner och den stabilitet familjen ger mig. Men jag är samtidigt fruktansvärt äventyrlig, och kan med några dagars varsel sticka iväg till andra sidan jordklotet om möjligheten skulle uppenbara sig.

Mitt råd till er alla är; lev så som du mår bra av. Lyssna inte på vad förstå-sig-påare och viktigpettrar säger, det kommer alltid att finnas en massa folk som tycker och tänker en massa om hur just du ska leva ditt liv. Men saken är den; vi har bara ett liv, och om du inte lever det på ett sätt som gör DIG lycklig, så kommer du sitta där när du är nittio år och undra varför du inte gjorde allting annorlunda. Därför säger jag; lev idag! I morgon kan det vara för sent. Ta livet i kragen och skaka om det, spring naken på gatorna, rulla dig i lövhögar, skratta och skrik och var galen.

Lev livet nu. Allt som betyder något är att du är lycklig.