Alkohol

Nog har vi alla haft den någon gång, den där känslan. Känslan av krypande smygande ångest dagen efter en bättre fest. Ångesten som förstärks när man kommer på dumma saker man gjort, saker man inte skulle ha gjort hade man varit nykter. Jag vet att det inte är bra att känna så, det säger jag inte. Men jag tror inte heller att jag är speciellt ensam om känslan. Samtidigt som det finns ångest finns ju även sprittande glädje över hur roligt man hade. Om man hela tiden vill ha kontroll på allt runt omkring sig, skola arbete och socialt liv, så är det ju bara så förtvivlat skönt att släppa den kontrollen då och då. Att bli vild och galen, att kunna med fyllans hjälp släppa lös sina hämningar och bara finnas, skratta och leva. Så länge man inte gör någon illa så är det helt okej.

Tyvärr gör man ibland riktigt dumma saker när alkoholen sätter ens värld i gungning. Och det är där ångesten kommer in, som ett litet svart slemmigt brev på posten. Och det är då man börjar tycka riktigt illa om sig själv. Det är då man sätter sitt mullrande smärtande två-storlekar-för-litet huvud i sina händer och tyst suckar för sig själv ”Jag ska fan aldrig någonsin röra en droppe sprit till i hela mitt liv!”. Känner ni igen er? Jag tror nog ni gör det, de allra flesta. Men likväl, nästa helg är man på det igen, men oförminskad styrka, lika korkad igen.

Jag tänker inte säga att jag aldrig mer ska dricka, som jag gjorde innan. Men jag tänker dock säga, att jag aldrig mer ska dricka så mycket så att jag riskerar att såra dem jag älskar. För om jag någonsin gör det, så kommer jag att sluta dricka totalt, och aldrig mer röra en droppe. För hur roligt man än har, så är det bara inte värt det.

För övrigt ser jag sjukt mycket fram emot att börja min Lia-praktik i morgon. Dessutom ser jag fram emot tjejkväll med ”Hairspray” och mys på onsdag… Och nästa körövning om en vecka.

Missa förresten inte ”Körslaget” som börjar den 29/4 på 4an… Det kan nog bli riktigt skoj att se.

Take care

/ Em.