Idag ämnar jag gnälla en smula. Jag tycker inte om att göra det, och det är förmodligen ingenting som ni, käraste vänner och annat oknytt, har stort nöje i att läsa. Ibland är det bara någonting som man måste få ur sig. Det är skönt att skita när röven är full, som nån sa någon gång (tror det var Arne Anka, men det har ju mindre betydelse…)
Min första dag på min nya praktikplats igår. Eftersom jag varit ledig ganska mycket nu har jag lyckats vända på mitt dygn ganska ordentligt. Jag är bara inte en morgonpigg människa, och jag kommer förmodligen aldrig att bli det heller. Så att ta sig upp klockan sex på morgonen var en liten utmaning bara det. När jag kom ut i strålande solsken från babyblå himmel var det dock inte alls lika jobbigt längre. Med ett litet leende satte jag mig på bussen, fick träffa min handledare och mina nya arbetskamrater som jag ska ha nu under ett antal månader. Jag hinner inte vara på plats mer än ett par timmar förrän min mobil surrar till i väskan. ”Snälla Emelie kan du jobba i eftermiddag, vi har verkligen kris i receptionen”. Stor suck, men min underbara handledare sa till mig att det var okej, eftersom det var första dagen fick jag gå lite tidigare så att jag hann hem för lite lunch och så innan jobbet.
Stressigt blev det i alla fall kan jag säga. Efter första dagen på ett nytt ställe snurrar alltid en massa saker i ens huvud, och när jag var på plats i receptionen hoppades jag verkligen på en lugn skön kväll. För det mesta när jag har jobbat där har det varit en ganska jämn stilla ström av kunder, vi har haft tid att sitta och snacka, fixa med lite allmänt pyssel och liknande. Men idag hade precis allting bestämt sig för att gå rätt åt helvete.
Det började bra, med en massa barnfamiljer. Var och en hade minst ett dussin ungar var, och alla skulle ha pass. Jag har ingenting emot barn, men helt plötsligt var vår polisstations reception som rena rama Bamseklubben. Ungar överallt, skrikande bråkande snorande ungar. Ungar som verkligen inte ville sitta stilla och snälla i fotostationen. Försök själva att få en ettåring att sitta still, totalt still utan att röra sig i nästan en halv minut. Jag lovar, det kan få några sekunder att kännas som några timmar. Därifrån gick det bara utför. Jag hjälpte en trevlig kvinna som hade tusen anspråk angående sitt pass. Fotot blev inte bra, hon tyckte hon såg för gammal, för sur, för konstig ut. Till slut fick jag nog och sa att hon fick ta det som det blev. Efter att ha konstrat med vart passet skulle skickas och hur hon skulle kunna hämta det, så var vi äntligen klara. Med en mycket ansträngt behärskad röst sa jag till henne: ”Då blir det fyrahundra kronor tack…” Hon såg på mig ”Men vadå, ska man betala nu? Men… Jag har nog glömt min plånbok!”
Hon lovade mig att hon skulle komma tillbaka med en gång med pengar, och jag sparade hennes ansökan så hon skulle slippa göra om den. När klockan blev stängningsdags och hon inte visat sig hos mig, förstod jag att hon inte ens hade brytt sig. Resultatet blev att min kassa inte stämde alls, och detta kommer jag förmodligen få en arg tillsägelse om nästa gång på jobbet…
Precis innan vi skulle stänga kom en tjej fram till min jobbekompis Jessica. Hon berättade att hon åkt från Nybro till Karlskrona, eftersom ingen närmre än så gör provisoriska pass. Hon hade helt plötsligt fått en resa i present, och var tvungen att ha ett pass. Men självklart fungerade inte det heller. Hon fick åka tillbaka utan pass, och jag vet inte vad som kommer hända med det, till slut orkade jag inte bry mig.
När jag till slut fick gå hem, mer än en halvtimme för sent, så var jag så trött så jag nästan grät. Jag ringde älskling och frågade om han ville följa med mig och äta något. Vi gick till vårt stammishak jag baby och min älsklingsbästis Alec… Jag blev på lite bättre humör, men jag kände hur min hals var svullen som om jag svalt en raggsocka, och huvudet bara dunkade. När jag kom hem började jag skaka, och när jag skulle sova hade jag så ont i halsen att jag inte kunde slappna av alls. Klockan tre vaknade jag av att jag svettades och frös, gick upp för att dricka lite vatten och kollade tempen. Den närmade sig 39 grader. Jag nästan grät. Andra dagen på praktiken och jag var tvungen att sjukskriva mig. Jag är SÅ förbannad just nu.
Men det är inte världens undergång, jag vet det. Men jag hade så sett fram emot praktiken, och jag var taggad för att börja träna och allt sådant… Men jag blir nog frisk snart. Jag ska till vårdcentralen i morgon. Nu är min högra halsmandel så svullen att man nästan kan se den på utsidan av min hals. Det är väl sådär roligt.
Men älsklingen var här innan med läsk, glass och senaste Elle Magazine, och det piggade upp mig en hel del. Han är så underbar… Han skämmer bort mig som fan… Jag vill skämma bort honom också, jag ska börja göra det ännu mer.
Ta hand om er och dra inte på er några baciller…
Bye bye babies ;) Nu ska jag kolla vidare på LA Ink!
PUSS
/ Em.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar