Tittar på min lilla katt hur han är, så mjuk och liten och gosig liggande i mitt knä. Men så rätt vad det är ser han en fluga som slött förvirrat sig in i vårt lilla hem. Plötsligt förvandlas min lilla älskling, hans klor kommer fram ur de mjuka små tassarna, pupillerna vidgas tills ögonen är helt svart och han är på språng mot sitt byte, som ännu är i lycklig ovetskap om den nalkande faran.
Att se honom så, min lilla ängel som inom sig bär ett rovdjurs kvaliteter, det får mig alltid att tänka. För nog finns det inom oss alla, civiliserade varelser som vi ändå är, fortfarande ett djur som ibland vill komma fram. Vi är skolade och uppfostrade, vi är ondulerade och parfymerade och uppklädda så att inget av djuret skall synas men trots detta dyker det upp ibland när vi minst anar det. När män är i grupp syns det, de visar upp sina bringor och slår sig för bröstet. När kvinnor ser sina barn i fara, då skulle de kunna göra vad som helst för dem utan tanke på lagar och konventioner. Många exempel och det är lika intressant att tänka på varje gång.
Jag ber er också läsa Peter Hoeg´s underbara bok Kvinnan och apan, en roman som på ett underbart, humoristiskt på sina ställen men ändå mycket tänkvärt sätt tar upp skillnaden mellan djuriskhet och civiliserad mänsklighet. Läs den och tänk sedan på vad jag sagt. Detta ämne tål att funderas på, och nästa gång du ser en affärsman i slips, eller en underskön dam i pärlhalsband, tänk på att de också, som alla vi andra,faktiskt bara är ett par steg ifrån - ett djur.
/ Emily
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar