Arbetslös men inte menlös

Min första dag som arbetslös... Nej, arbetssökande menar jag. En mycket mycket viktig distinktion. Jag gick och anmälde mig på arbetsförmedlingen som en duktig flicka, fick i stort sett reda på att jag lika gärna kunde gjort allt det jag gjorde där hemifrån på min dator, fyllt i alla uppgifter. Men det var hur som helst skönt att komma ut lite.

Jag har dock bestämt mig för en sak; att inte låta mig nedslås. Jag tänker ägna denna tid (som inte kommer bli lång, för jag tänker jäklar-i-min-lilla-låda få ett nytt jobb snart!) att ta hand om mig själv, försöka känna att jag är lite ledig, att jag har tid att läsa alla de där böckerna som jag inte hunnit läsa, ta hand om mig själv, träna och äta mat som jag mår bra av. Min viktminskning har inte gått så strålande kan jag erkänna. De sista veckorna innan jag blev av med mitt jobb så mådde jag skit, och när jag mår skit så äter jag. Det är som en ond cirkel dessutom, för ju mer socker och fett jag får i mig desto sämre mår jag. Men nu orkar jag ta tag i mig själv igen känner jag, nu har jag lite kraft att sätta emot, att börja träna ordentligt igen. Jag har ju dessutom tid med det.

Så jag tror att allt kommer att bli bra till slut. Jag får bara sätta i lite jävlar-anamma till min dagliga diet.

Puss
/ Em.